Jag vet inte vart jag ska börja... Risken för att det här inlägget blir till en hel bok är nog ganska stor...
Nu har mer eller mindre hela våren gått utan att jag varken haft tid eller ork att skriva här eller gå in här överhuvudtaget.
Det har varit en tuff vår, jag har inte mått så bra, men förhoppningsvis ska det bli bättre. Ibland känns det som att man håller upp en mur som man vet kommer att rämna, och för varje liten sekund som man slappnar av och tror att det är lugnt, så rasar den lite. Det var fruktansvärt tufft när mormor gick bort, och det är fortfarande jobbigt när man tänker på att man aldrig kommer att få träffa henne igen, iaf inte i detta livet!
Maximilian är min klippa och utan honom hade jag inte orkat att hålla upp muren. Vad har hänt annars i vårt liv... Jag jobbar fortfarande kvar på Nelly, bra eller inte men det är åtminstone ett jobb. Har nu börjat jobba mer eller mindre heltid och har en liten förhoppning om att jag kan ska ffa mig en bil, för det förbaskade pendlandet med buss tar kol på mig... Men nu i veckan verkar det som att det inte kommer att funka heller... Vi har alltid fått semesterlönen utbetald varje månad eftersom vi är timanställda, men nu får vi inte det pga. någon ny lag, så det innebär att vi får det i en klumpsumma när antingen kontraket går ut eller när vi slutar. Det innebär dessutom att min månadsinkomst sjunker med mellan 1500-2000 kr....SKIT!!!!!
Jaja, men det kan väl vara värre....
Maximilian har börjat att gå mer på dagis pga. att jag både lämnar och hämtar, så nu har han 10 timmars dagar på dagis. Han mår väl iof sig inte dåligt av det, men mitt mammahjärta....
Men det kunde varit värre....
Usch nu sitter jag här och bara är negativ, men så är läget just nu, och snart är jag tillbaka som den gamla vanliga Linda där allt kommer att lösa sig!
Kramar till er alla.
